Caster Semenya från Sydafrika vann nyligen överlägset guldmedaljen på 800 meter i friidrotts-VM. Kort efter fylldes löpsedlarna med frågan: ”Är hon en kvinna?”
Detta speglar givetvis hur stark tvåkönsmodellen och transfobin är i samhället och hur total-facistisk könspolisen inom idrotten är.
Sydafrikanska politiker och idrottsförbund har gett debatten en välkommen progressiv vändning. De påpekar hur hela debatten utgår från rasistiska mått på vad som är en "riktig kvinna". "Det här hade inte hänt en europeisk flicka. Om det vore ett vitt barn hade hon suttit någonstans med en psykolog, men detta är ett afrikanskt barn" säger Leonard Chuene, ledare för det sydafrikanska friidrottsförbundet.
Sydafrikas styrande parti ANC påpekar även att debatten”syftar till att framställa kvinnor som veka.”
Kvinnoförakt, rasism och transfobi tar ogenerat löpsedel efter löpsedel.
Wendy Brown är forskare som har gått igenom mycket med queera socialistiska persepktiv. Här är en filmad föreläsning med henne som är ca 60 min, hennes föreläsning börjar 5 minuter in i filmen. Det är en lite akademiskt och på engelska, om ni tycker det är jobbigt så har vi ett bra filmp under också. Myckt nöje
Uppsala Pride valde att låta festivalbesökare betala 120 eller 180 kronor i inträde. Priset skulle avgöras av vad en hade råd med.
Det var en kittlande känsla att få folk att betänka sin egen position i samhället.
Tyvärr var vi dåliga på att få ut informationen ordentligt och det blev mycket så att personer betalade 180 kr dom dagar som vi hade stränga volontärer och 120 kr på till exempel invigningen där vi hade mindre påträngande volontärer.
För att få en fingervisning i om du som besökare betalade rätt pris så klistrar vi in ett test som är taget från rfsl-ungdoms metodmaterial BRYT! Mycket nöje:
GÅ ETT STEG FRAM OM PÅSTÅENDET STÄMMER IN PÅ DIN ROLL:
Mina högtider har en röd siffra i almanackan.
Jag har aldrig varit med om att någon har frågat om jag är kille eller tjej.
Jag behöver inte snåla i slutet av månaden.
Ingen har förklarat mitt humör med att jag har mens.
Jag är inte orolig för min framtid.
Min jobbansökan har aldrig blivit bortsorterad för att jag har ett konstigt namn.
Jag känner att mitt språk, min religion och min kultur respekteras i samhället som jag lever i.
Jag är inte rädd för att stoppas av polisen.
Jag kan köpa hudfärgade plåster som liknar min hudfärg.
Jag har aldrig blivit kallad något nedsättande på grund av min sexuella läggning eller mitt könsuttryck.
Jag kan gå och simma på offentliga simhallar utan att ägna en tanke åt vilket omklädningsrum jag ska använda.
Jag kan välja att arbeta med vad jag vill.
Jag har aldrig varit med om att folk har kastat skeptiska blickar åt mitt håll när jag har gått på stan.
Ingen har frågat mig var i världen jag kommer ifrån egentligen.
Folk antar att jag är bra på datorer, bara på grund av mitt kön.
Jag har inte haft några ekonomiska svårigheter.
Jag har ett EU-pass.
Jag kommer in i en byggnad utan problem, även om det är trappor upp till dörren.
Jag har aldrig skämts för mitt hem eller mina kläder.
Ingen skulle ifrågasätta min lämplighet att vara förälder.
Jag känner att människor lyssnar på mig och tar mina åsikter på allvar.
Jag kan besöka myndigheter utan att ha med en tolk.
Jag kan gå hand i hand på stan med den jag älskar utan att få konstiga blickar.
Varje dag kan jag läsa i tidningen om framgångsrika människor med samma hudfärg som jag själv.
Om jag var på besök i riksdagen skulle folk ta mig för en riksdagsledamot.
Jag behöver inte leta extrapriser när jag handlar mat.
Mina föräldrar och lärare har fått mig att känna att jag kan bli vad jag vill.
Jag känner mig sällan rädd när jag är ute på stan om kvällarna.
Det är lätt att få tag på information på mitt förstaspråk.
Ingen har kallat mig för lilla gumman.
Jag är inte på min vakt när jag går förbi en grupp män sent på kvällen.
Jag har aldrig varit orolig för att min lön är lägre än mina kollegors bara på grund av mitt kön.
Jag har aldrig behövt berätta för mina släktingar vilken sexuell läggning jag har.
kliche frågor och svar till såna som jag får nästan ha då då i sin vardag:
- varför sitter du i sånt rullstol! asså permobil menar du!
- var de svårt att komma ut! ja mena som homos för min familj elr som funkis för samhället!
- vilka diskriminerar dig mest! bland vilka grupper! nästan alla på sitt sätt
- har du sex som typ dom andra! eller är den privat fråga äh nej nä sex är politik som sagts men hur har ni de berätta gärna
- känner du dig annarlunda! nej du gör mig till att jag blir märkvärdigt
- är du fördomsfri! nej jag har mina men är inte rädd att dejta mina fördömmar samla mig mer information kunskap hur världen ser ut kanske.
Självklart att de är bra alltid att fråga men tänka innan hur man lägger upp frågan är ett bra tips. Oftast folk pratar om att man ser ej så många funkisar överallt i olika sammanhang samhället svaret är de klart att vi finns men känner sig inte välkommna överallt. Tänk på att många av oss av olika orsaker kan ej åka kollektiv trafik, komma in i affärer olika lokaler,skolor etc för att är ej tillgängliga inte minst bemötning . Hur man träffar dejtar ex en funkis och då kommer denna katigoriseringen vi och ni konstigt va! Så elementär att tänk om du hade nåt synligt funktionnedsättning hur vill du ta den kampen! Lätt för dig att säga att du förstår men nej banne mig du går tar promenaden i gamlastan,åker buss,tar ett glas vart du vill nä du vill så flexibelt.
Vågar man inte krama eller skaka hand samarbeta so byggs de mer och mer på äckliga oplitiska diskriminerande värld. Så länge queer fester plus andra stora fester stänger ut en viss grupp hur kan vi säga att vi är queerare bara för att... då är en normala normen vissas med solklarhet.
Jag vet många gånger ha fått frågan om jag definierar mig som queer?? De föväntas också svarvara JA bara för att ( jag är de jag är) nä du - Queer är ej ha läst en eller flera böcker eller ha en viss style de motto i de queer teori aktivt om vad man har lärt sig och gör till att bryta normen . Senare år börja mer inse att ord har misbrukats i vårt vardag nästan i alla sammanhang och vi vill gärna använda för vara politiskt korrekta coola,eller har svårt att erkänna gärna stampar fortfarande i samma håla i de normativ normala men diskret ibland för att skydda sitt.
De kanske låter bitter och tjatig för kära läsare men framför allt många av oss glömt historia om innhållet feta ordet solidaritet, hänsyn, ansvar för varandra i modernt samhälle,rättighet med skyldighet.
Glappet är förstora bland ord till innebörden,bland olika rörelserna exp:mellan Hbt ,queerare och funkis rörelse men gärna vill vara moderna använda Ordet jämställd i alla samanhang. Till och med Jämställdhets menister säger ang (Arbetet med ett EU-direktiv mot diskriminering) att man kan inte kräva att det måste ske i en väldigt snabb takt.!!! men hon lovar pioritera tillgänglighets frågan. Hallå minsterar och folket indeviden år efter år och nu 09 pratar vi om fortfarande dörrar är inte öppna för alla medborgare! eller sorterar ni vilka har rätt att vara medborgare? visst finns de kvar vård omsorg synen på funkisar som ordet sjuklingar,dom där handikappade osv
Oftast dialoger bland makthavar och funkisar slutar med tomma löfte mer "förståelse"ännu mer tålemod från funkisar att man har aldrig tänkt hur en vardag ser ut för en människa att kräver sin rätt och till slut sluta med såna förväntningar kravet kostar mycket. Funkisar alltid har funntits överallt krigar mot era födömsfylla gamml dagsa normativa hjärnor men våga pioritera släpp in dom. Känn och våga inse att finns ett avviklse fullt av bara fördömmar som bubblar i atmosfären länge, bryt dom möt upp människor som kräver här och nu samma rättighet i handling, annars rasar era idologi,politk rivs ner era dörrar.
/Sahar Mosleh
Krönikan var ursprungligen publicerad i programtidningen för Uppsala Pride 27-31 maj 2009 där redaktionen hade redigerat artikeln. Detta är ursprungstexten som kommer från författaren som är betydligt bättre.
Mer på temat kan läsas bland komentarerna till folkpartisten/hbt-liberalen Martin Andreassons blogg.
Det här var hur debatten utanonserades:
Våld och stolthet I år är det 40 år sen det mytomspunna Stonewallupploppet. Gatukravallerna lär ha varit en reaktion på den polisbrutalitet som gästerna på gaybaren Stonewall utsattes för. Men vilken plats har våld i dagens politiska rörelser? Antifascistisk Aktion får inte gå i Stockholms Prideparad, men det är öppet för Migrationsverket och Gaypolisen. Finns det ont våld och legitimt våld? Våld att vara stolt över och våld som är en skam? Moderator: Finn Hellman, Medverkande: Salka Sandén (författare till Delta gänget), Sara (från Fria Feminister Stockholm), Jonas Göthner (från uppsala prides samordningsgrupp) Arrangör: Funktionshindrade Hbt-personer (FHOBIT)
Bilderna nedan är från Stockholm Pride Parad. Gaypoliserna, homo- bi- & transpersoner i försvaret och Antifascistisk Aktion syns i foto.
Vi som har skrivit detta heter Kai Bergendal, Axel Grönqvist och Arawn Repka. Vi är transaktivister.
Denna text handlar om transfobi, om könsnormer och om några makthavande tänkares önskan om att hålla ordning i könsleden. Det handlar om kroppar, biologi, vem som har rätt att skaffa barn och på vilket sätt. Det handlar om en seriös statlig utredning som på allvar menar att det är skäligt att tvinga människor till kastration för en juridisk procedurs skull.
1972 var Sverige ett av de första länderna i världen som stiftade en lag som gav transsexuella personer möjlighet att ändra juridisk könstillhörighet, lagen om fastställelse av könstillhörighet i vissa fall. Samhällsklimatet var då ett helt annat, vilket färgar hur heteronormativt och transfobiskt lagen är skriven.
Lagen har varit i stort sett oförändrad sedan dess, trots upprepade försök till förändring från riksdagsledamöter. Förra regeringen gav år 2006 i uppdrag till en utredare att se över de fyra krav som ställs för ändrad könstillhörighet, nämligen 18 års åldersgräns, svenskt medborgarskap, civilstånd som ogift samt sterilisering.
Uppdragsgivarna ansåg att lagen var otidsenlig, på grund av ändrad familjerätt och attityder i samhället, och därmed behövde ses över. Utredningen skulle se över lagens utformning och i detta arbete anlägga ett genusperspektiv. Våren 2007 kom utredningens förslag till ny lagstiftning, SOU 2007:16.
Trots politikernas goda vilja åstadkommer utredaren en inte bara dåligt genomförd utredning utan presenterar även förslag med motstridiga argument. Ett exempel är att de i ena stunden uttrycker att ett krav på sterilisering är hemskt och inhumant och föreslår att det tas bort, för att i nästa stund föreslå att kravet ersättas med ett hårdare krav, kravet om borttagandet av könskörtlarna. Det vill säga kastrering.
En annan ogenomtänkt argumentation i utredningen handlar om sparandet av könsceller. Enligt det nya lagförslaget skall transsexuella ges möjlighet att spara könsceller (ägg eller spermier) för att kunna bli biologiska föräldrar i framtiden. Idag ges ingen den möjligheten eftersom sterilitetskravet i dagens lag tolkas så att inga könsceller får finnas sparade. Även om det blir tillåtet att frysa ner ägg eller spermier är det dock få som kommer kunna använda dessa för att skaffa barn. Surrogatmödraskapet är förbjudet i Sverige och det leder till att enbart en transsexuell kvinna som lever med en fertil kvinna kan använda sina spermier för att bli förälder. Här behövs alltså fler lagändringar för att ge transsexuella reella möjligheter att bli biologiska föräldrar.
Utredarna har också målat in sig i ett cirkelargumentshörn om kastreringskravet och 18-års åldersgräns för ny juridisk status. Det ena påfundet legitimerar det andra. De vill fortfarande inte tillåta fastställelse av ett nytt juridiskt kön för barn under 18 års ålder, eftersom det skulle ställa krav på irreversibel kirurgi i och med kastreringsingreppet. Detta anses som ett för stort beslut att fatta för någon under 18 år. Vad de inte kommer ihåg är att det är de som hittat på kravet av dessa irreversibla åtgärder. Utan juridiskt krav på kastrering behöver ingen irreversibel åtgärd genomföras av medicinska skäl.
I likhet med argumentationen för tvångssteriliseringar i Sverige på 30- och 40-talen förordas en skenbar frivillighet. Utredaren uttrycker som försvar till kastrationsförslaget att många ändå vill genomgå proceduren. Att hoppa från en frivillig åtgärd som många väljer, till att påtvinga alla det är stort. Vissa transsexuella personer varken kan eller vill genomgå några operationer, och det borde absolut vara upp till var och en att bestämma vad som är rätt för deras kroppar. Och ändå slippa leva i ett juridiskt ingenmansland.
Det kanske verkar som en rättvis tanke, att eftersom alla män inte kan föda barn ska ingen man få göra det. Precis som i frågan om insemination för två kvinnor som lever tillsammans. Där får man inte testa att göra båda kropparna gravida samtidigt, det vore att få försprång framför alla de som lever tillsammans en biologisk kvinna och en biologisk man, eftersom det då bara finns en kropp att inseminera. Behöver de olikkönade parens rättigheter och privilegier skyddas så mycket att vi inte kan utgå ifrån vad som är möjligt, istället för vad som på pappret verkar rättvist? Det verkar också som att utredaren tycker att viljan att föda barn är något heligt kvinnligt, och tyder på att man inte är tillräckligt transsexuell som man om man vill föda barn. Att vilja skaffa barn är, om något, en mänsklig drift som många människor har, och då skaffar man väl barn på de sätt man kan. En man som ska föda barn i Sverige lär ha det svårt nog genom hela mödravårds- och kvinnoklinikssystemet, bara för att han i varje möte med det måste gå emot sin könsidentitet. Istället för att straffa honom ännu mer, borde man underlätta genom att utveckla systemen och exempelvis språket till genusneutralt. För tro mig, det har alltid funnits och kommer alltid att finnas män i Sverige som föder barn och kvinnor som är biologiska pappor. Det kan ingen lag hindra helt, och det bör heller inte vara lagens syfte. Lagen bör istället utformas utifrån verkligheten med syfte att skapa möjligheter för alla föräldrar att utöva sitt föräldraskap och vara inkluderade i de gemensamma juridiska systemen.
Vi hoppas på att bli glatt överraskade, och känna igen många av våra tankar i propositionen, som enligt Göran Hägglund ska läggas av regeringen i vår. Istället för att argumentera för tvingande kroppsliga ingrepp som Regeringsformen, det vill säga grundlagen, förbjuder kan inspiration hämtas från Storbritannien eller Spanien som är de europeiska länder som har stiftat nya lagar på området under 2000-talet. De väljer en helt annan väg och ställer inga krav på kirurgi för att personer ska kunna ändra juridisk könstillhörighet. Dessa lagar har tillkommit för att underlätta för människor att leva sina dagliga liv i sitt genus. Lagen blir på det sättet skapad för människorna och utifrån hur de lever, och inte för att upprätthålla lagen själv och en förlegad samhällsordning som skapar hinder.
Arawn Repka, genusföretagare Kai Bergendal, genusvetare Axel Grönqvist, läkarstudent
Texten är publicerad på många platser, däribland programtidningen för Uppsala Pride festivalen 27-31 maj 2009.
Till forskarsamhället: Till riksdagen: Till den svenska ministern för integration och jämställdhet:
Återigen har invånarna i Rosengård i Malmö blivit förnedrade och stigmatiserade. Denna gång av en rapport, skriven av en grupp som leds av experten på terrorism Magnus Ranstorp och presenteras tillsammans med Sabuni, minister för jämställdhet och integration. Författarna, som är verksamma vid CATS (Centrum för asymmetriska hot och terror studier), en avdelning för svenska militära försvarshögskolan, baserar sin analys på trettio intervjuer med den lokala polisen, SÄPO, socialarbetare, lärare och några ledare för organisationer som arbetar i området, samt med forskare från Högskolan i Malmö. Trots officiella och av forskare i allmänhet välkända regler att spara materialet i tio år, har allt forskningsmaterial förstörts, vilket omöjliggör för seriösa forskare att vare sig granska eller genomföra en förnyad analys av det material och den forskningsmetod som använts.
Det centrala budskapet i rapporten är förekomsten av en allvarlig ökning av radikalisering, definierad som islamisk extremism bland personer med invandrarbakgrund, som hotar grundläggande "svenska" värden som demokrati och jämställdhet. Rapporten saknar de mest elementära reglerna för forskning. Det finns inte en enda hänvisning till forskning, ingen teoretisk ram, ingen diskussion om tolkningen av intervjuer. Det finns inte heller några reflektioner över den befintliga omfattande vetenskapliga kunskap som tyder på innovativa försök och kraftfulla överlevnadsstrategier som utvecklas av medborgarna. I rapporten kodas däremot dessa medborgare som "utländsk/svart/muslim", samtidigt som fattigdom och marginalisering osynliggörs. I detta osynliggörande saknas också en dialog med de omfattande vetenskapliga belägg som visar på hur rasism i allmänhet och islamofobi i synnerhet påverkar livet på ytterst negativa sätt.
Vi, en grupp av akademiker organiserade genom ARA, kräver:
Ett avståndstagande från ansvarig minister från denna rapport samt ett tydligt uttalande om att inte någon politik kommer att utvecklas som grundar sig på en sådan undermålig forskning som inte ens skulle klara kraven för en examination på grundutbildningsnivå.
Utvecklingen av en statlig politik som grundas på akademisk forskning, som öppnar för en vetenskaplig diskussion baserad på pluralism när det gäller teoretiska och metodologiska utgångspunkter och kunskaper om sociala relationer.
en ursäkt till invånarna i Rosengård som i hög grad påverkas av "fakta" som skapas av denna rapport och som legitimeras av regeringen.
Vår kritik av rapporten bygger inte på en naiv förståelse av sociala relationer. Systematisk uteslutning kan skapa förutsättningar för (mycket problematiska) former av tillhörighet och identitet. Vår kritik är främst baserad på en presentation av en rapport som bygger på hörsägen och som skapats av militärer, säkerhetspolis, lokalpolis och andra statligt anställda, utan ens en dialog med de boende i området och de som studeras. Det är en kritik mot en rapport som är tom på redogörelse om vetenskapliga tillvägagångssätt men som presenteras som kunskap baserad på forskning. Det är en kritik mot hur rapporten skapar en monolitisk bild av Rosengård, kriminaliserar alla invånare, underblåser rasism och islamofobi. Det är en kritik mot ett aktivt stöd av en minister till en rapport av klart undermåligt vetenskapligt värde, men antagligen väl lämpad för politiska syften.
Vi ber om solidaritet och stöd från antirasistiska och postkoloniala forskare
Trinh T Minh-Ha är filmare, författare, akademiker och kompositör. Hon är världskänd för sina filmer och sin feministiska poskoloniala teori och kommer nu till Göteborgs Clandestino Festival som invigningstalare den 9 juni.
Mariela Castro är pedagog och sexolog och chef för Cenesex, Kubas Centrum för sexualupplysning, som fått internationell uppmärksamhet för sitt arbete mot homofobi, för HBT-personers rättigheter och frihet från diskriminering och förebyggande av HIV/AIDS.
Uppsala Pride vill vara en plattform för möten, aktivism, gemenskap och förändring. Uppsala Pride vill krossa all diskriminering baserad på kön, könsidentitet, könsuttryck, klass, ras, etnisk tillhörighet, funktionshinder, ålder och sexualitet.
Uppsala Pride vill leda till nya insikter hos dig som besökare. Uppsala Pride vill få dig, oavsett vem du är, att ifrågasätta världen du lever i. Men Uppsala Pride vill också vara leendet på dina läppar och dansandet i dina fötter. Uppsala Pride vill, helt enkelt, vara minnet som är en fin känsla i ditt hjärta, ett beat i din kropp och en ny tanke i din hjärna.
Nu kommer ni snart att få chansen att låta oss vara allt detta. Sedan beslutet att arrangera Uppsala Pride 2009 togs i min alldeles för trånga soffa har mycket tid och energi lagts ner på att skapa denna festival. Då var det söndagsnatt och världshistoriens första Uppsala Pride hade precis avslutats. En trött samordningsgrupp satt hos mig och drack vin och rökte vattenpipa istället för att dansa loss på Orchidea.
Förutom samordningsgruppen, som har expolderat i antal sen förra året, är festivalen möjlig tack vare volontärer, bidragsgivare, föreläsare, artister, paneldeltagare och inte minst ni besökare. Så ta vara på de kommande dagarna och upptäck den där nya tanken, upplev den där nya känslan och lär känna den där nya människan. Eller som en av mina bästa vänner skulle ha sagt "happy fucking pride".
Uppsala Pride vill vara en plattform för möten, aktivism, gemenskap och förändring. Uppsala Pride vill krossa all diskriminering baserad på kön, könsidentitet, könsuttryck, klass, ras, etnisk tillhörighet, funktionshinder, ålder och sexualitet. Maila Uppsala Pride Pride på Myspace Pride på Facebook
Alla texter på vår blogg är producerade av olika gästbloggare och är inte representativa för festivalen. Det är en blogg som syftar til att lyfta olika kritiska perspektiv för att skapa ett forum för debatt och demokrati.
Arawn Repka, genusföretagare
